Hur vi tänker om lek avslöjar hur vi förhåller oss till barn, vad vi tror om deras kapacitet och hur det är att vara barn. Det avslöjar också om vi tror att vuxnas erfarenhet och kunskap kan tillföra något till barns lek och om barns lekfärdigheter har något att lära oss vuxna.
|
 |
|
|
Att leken är viktig för barns utveckling råder inga tvivel om. Däremot diskuteras i vilken utsträckning vuxna ska delta i leken. Det finns de som tycker att vuxna bara ska ingripa i barns lek om någon riskerar att fara illa eller om den stör. Andra menar att man så ofta som möjligt ska sätta leken i arbete mot pedagogiska mål.
Men det finns en tredje väg som snarare handlar om maktförhållandet mellan barn och vuxna. För när vi närmar oss barns perspektiv blir sättet att samspela med barn viktigare att ha i fokus.
I förskolan ska personalen sträva mot mål som finns beskrivna i en läroplan. För att lyckas med det krävs ett medvetet förhållningssätt till lek. Leken är central i förskolan för barnen, som ett sätt att vara, ett sätt att lära och ett sätt att utvecklas. Men hur ska man som pedagog förhålla sig till något som är så självklart, ständigt närvarande och samtidigt så granskat och undersökt?
Barnet och leken kan tjäna som inspiration för den som vill veta mer om lek och fundera över vilka svårigheter och möjligheter som finns i relationer mellan vuxna och barn.
Om författaren
Gabriella Ekelund är journalist och författare. Detta är hennes tredje bok med barnperspektivet som utgångspunkt. De andra två heter Skarpa lägen – om barn i svåra situationer och Om barn och böcker – samtal kring berättelser.